Fiskar som jag tänkt mig nu:

--- Tanganyika ---

1 - Tropheus Duboisi

"Naturlig biotop: Tanganyikasjön, Afrika. "Maswan" förekommer lokalt vid Cape Kabogo i Malagarasi-deltats närhet. T. duboisi lever i den sedimenttäckta klippbiotopen på ett vattendjup mellan 3-15 meter.

Föda: Matningen av dessa ciklider kan ge upphov till problem om man inte tänker på att detta är en fisk som kräver ett foder innehållandes rikligt med barlastämnen så att tarmarna får arbeta.

Könsskillnader: Hanen större och kraftigare med längre utdragna fenspetsar. Det säkraste sättet att könsbestämma dessa fiskar är genom att jämföra respektive könsöppning.

Beteende och lek: T. duboisi har med största sannolikhet blivit undanträngd ifrån de övre näringsrikare vattenlagren av mera framgångsrika arter (t.ex. Petrochromis och Tropheus moorii). De lever mer utspridda i biotopen än sin nära släkting T. moorii som är starkare bundna till grupper med inbördes rangordning.

T. duboisi är munruvande och leken går till på likartat sätt som övriga munruvare från detta släkte. Honan ruvar ägg och yngel under ca 20-25 dygn vartefter hon släpper ut den centimeterstora avkomman som vaktas och tas in i munnen om fara hotar. Under själva ruvningen äter ofta honan genom att försiktigt noppa i sig lite av det foder som erbjuds.

Ynglen kan matas direkt med nykläckt Artemia och finfördelad räkmix. De små är spektakulärt färgade med vita prickar mot sammetssvart botten. Denna säregna färgteckning försvinner efterhand som fiskarna uppnår könsmogen ålder, då de antar föräldradjurens färgteckning.

Akvariemiljö: T. duboisi hålls bäst i ett akvarium med en minsta vattenvolym av omkring 350-400 liter. Inredningen skall bestå av större och mindre stenpartier som ger skydd gentemot alltför enträget uppvaktande hanar. Äldre hanar kan ibland bli enormt aggressiva med tiden och kan bli svåra att hålla tillsammans med artfränder.

Rent vatten och god filtrering är ytterligare några faktorer som måste tillgodoses för att denna art ska komma till sin rätt i våra akvarier. Vattenvärden: pH omkring 8,2 och temperatur ca 26 grader °C. "
- Ciklid.se Artbeskrivningar

2 - Tropheus Moorii Moliro

"Naturlig biotop: De lever i sten- och klippbiotopen, och förekommer från 1 meters djup och neråt. Ynglen lever på grundare vatten p.g.a. större fodertillgång och syrerikare vatten.

Föda: Rätt foder är också mycket viktigt, räkmix med hög andel av vegatabiliska ingredienser är att rekommendera.

Könsskillnader: Hanarna är oftast större och kraftigare än honorna. Speciellt gäller detta huvudets form. Det allra säkraste sättet för könsbestämning är dock att vända på fisken och kontrollera könsöppningens storlek. Hanens är mindre och mer avgränsad. Skillnaden kan vara mycket svår att se om fisken aldrig har lekt.

Beteende och lek: Leken sker på ett fast underlag, oftast en sten eller klipputsprång. Hanen är den som lockar till sig honor. Vid leken avger honan ett till fyra-fem romkorn, tar snabbt upp dessa i munnen, och ställer sig i vinkel (som ett T) gentemot hanens könsöppning. Hanen befruktar äggen och leken fortgår fram till dess ca fem - femton ägg avgetts. Honan ruvar äggen i sin mun under en relativt lång period, 25-30 dygn. När ynglen släpps ut är de ca 13-17 mm stora, och väl rustade för att kunna klara sig själva.

Akvariemiljö: Dessa fiskar behöver rejält med utrymme, 300-400 liter kan betraktas som ett minimum. "
- Ciklid.Se Artbeskrivningar

3 - Lamprologus signatus (snäcklekare)

--- Malawi ---

4 - Fossorochromis rostratus

"Naturlig biotop: Förekommer över hela malawisjön och kan ofta ses i stora grupper. Ofta följs F. rostratus av Cyrtocara moorii som försöker plocka åt sig föda som rostratus missar.

Föda: I naturen letar Fossorochromis rostratus efter föda genom att filtrera sand genom gälarna. I akvarium äter de det mesta som serveras, men lämpligt foder är fisk, pellets, frusen artemia och räkmix.

Könsskillnader: Honor och icke utfärgade hanar har en silver/brun/beige grundfärg med två rader svarta fläckar efter sidorna. Utfärgade hanar är en fröjd för ögat och skiftar i alla tänkbara färger, från grönt till blått till lila och så vidare. För att få hanarna att färga ut ordentligt är det bra att ha fler än en hane då de annars bara färgar ut ordentligt vid lek.

Beteende och lek: Vid lek är hanen inte särskilt aggressiv, vare sig mot honan eller andra fiskar i akvariet. Hanen brukar försöka att skapa en grund stor grop dit han lockar honan.

Ett mycket intressant beteende hos Fossorochromis rostratus är att de ibland gräver ner sig i bottenmaterialet när de blir skrämda. Detta beteende syns ofta i akvariet sålänge fisken är liten, men vid vuxen storlek är det nästan bara när håven kommer fram och fisken skall fångas som de gräver ner sig.

Akvariemiljö: Akvariet bör vara stort, helst inte mindre än 700 liter. Inredningen bör bestå av finkornig sand och ett antal större stenrösen där honorna kan dra sig undan vid ruvning och för att söka skydd om hanen blir för påträngande. Lämna gärna ett större område av öppen bottenyta.

Allmänt: En stor, lugn och inte minst snygg fisk som platsar i vilket större kar som helst. Den fungerar oftast bra tillsammans med större "haplisar" och ställer sällan till bråk."
- Ciklid.se Artbeskrivningar

5 - Cyrtocara moorii

"Föda: Köttätare (små ryggradslösa djur). I sin naturliga miljö äter den nästan enbart materia (t.ex. små ryggradslösa djur) som har virvlats upp av stora sandsilande arter. Äter i akvarium gärna frysfoder, men tar även torrfoder.

Könsskillnader: Detta är en av få malawi-arter där hanarna och honorna har samma färg.

Beteende och lek: Leken äger rum på sandbotten. Äggen befruktas utanför honans mun, eftersom hanen simmar över dem medan han avger sin mjölke. Först därefter plockas de upp av honan. Den blå delfincikliden är fredlig och bara mycket svagt revirhävdande. Den är relativt lättstressad och ruvande honor kan vara svåra att flytta till ett yngelkar utan att äggen/larverna spottas ut.

Akvariemiljö: Ett lämplig akvarium skall innehålla många gömställen och ha finkorning sand som bottenmaterial.

Allmänt: Den är av de populäraste malawicikliderna. Denna art skall aldrig hållas tillsammans med Protomelas annectens eller Placidochromis phenochilus eftersom de mycket lätt korsar sig med varandra."
- Ciklid.se Artbeskrivningar